"O, jag vet en gång!

1 O, jag vet en gång,
Då ej jordisk sång
Af mitt öra mer skall höras:
Då af synd och flärd
I en bättre värld
Själen ej skall längre störas;
Då för Gud och Lammet jag får evigt stå,
Med förklarad hand på himlaharpan slå.
Ja, jag vet en gång,
Då ej jordisk sång
Af mitt öra mer skall höras.

2 När en tanke flög,
När en suck sig smög
Dåda gingo upp mot höjden;
Fri från stoftets band,
Re'n i Kedars land
Själen njöt af himlafröjden,
Se'n med trones öga klart jag skåda fick
Allt, hvad Jesus gjort,då han i döden gick.
När en tanke flög,
När en suck sig smög,
Båda gingo upp mot höjden.

3 O, min Jesus blid,
Skall en ostörd frid
Äfvan mig en gång tillhöra?
O, skall också jag,
Nu så arm och svag,
Då med dig få sällskap göra?
Ja, o Jesus Krist, jag evigt din skall bli,
Du mig köpt och löst, du står mig trofast bi!
O, min Jesus blid,
Skall ock mig en gång tillhöra.

4 Jordens strider jag
Glömma skall en dag
Och på Jesus endast skåda;
I det goda land,
Stå med palm i hand,
Frälst för evigt från all våda.
Då jag somnat in uti hans dyra sår,
Väckt af honom upp jag segerkronan får.
Jordens strider jag
Glömma skall en dag
Och på Jesus endast skåda.


Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #32