Det eviga svalget

Förgafves ropar den redan dömde
Om någon lindring uti sin nõd.
Hur här om lycka och frid han drömde,
Den drömmen slöts dock med evig död.
Han nu kan aldrig ur djupet fara
Till frälsta skaran i himlen opp,
Ty si, befästadt ett svalg skall vara,
Som ej ger rum för en skymt af hopp.

Source: Andeliga Sånger (3. upplagan) #82